linaslilla

...Men vad hjälper det när man ändå bara innehar hälften av den styrkan man tidigare hade. För två är starkare än en. Jag klara det mesta på egnen hand, jag är medveten om att jag är en ganska stark kvinna, fast jag allt som oftast känner mig som en liten spillra av den jag är i ett förhållande så vet jag att det inte är så. Jag tror faktiskt att jag som människa fungerar bättre på egen hand, just för att jag är stark. Kanske lite för stark för att smärtfritt nöja mig med min roll som "hälften" av ett förhållande. Jag har åsikter om det mesta,starka sådana. Jag har lättare att se mina rättigheter än skyldigheter. Jag kan vara sanslöst oresonlig och haka upp på detaljer tills de blir så stora att det brister... Jag är alltså mänsklig! Man måste kunna se sina egna brister för att förstå hur man som människa fungerar. Jag försöker vara lika medveten om mina brister som jag är om mina fördomar. Men det betyder inte att de inte finns där, mina brister är en del av mig. Utan dem vore jag ju inte den jag är, så då vore det väl för galet om man skulle försöka ta dem ifrån mig, eller? Jag fungerar ju med dem, men kan jag kräva att min livspartner skall leva med dem? det är frågan.
Ärligt talat vet jag inte vart mina funderingar skall leda den här gången. Men jag tror att vissa delar av en människa kan man inte ta ifrån den. Ska ett förhållande fungera får man nog börja tänka om, istället för att söka efter den perfekta partnern så skall man nog börja söka efter en männsika vars brister man kan leva med, och se till att männsikan ifråga kan leva med dina brister. Kärleken kompenserar tyvärr inte de egenskaper man inte kan acceptera, då skulle inte kärleken bara vara blind utan även jäkligt puckad.  Två är fortfarande starkare än en, men riktig styrka kommer då man kan leva ut som den människa man i grund o botten är...
/L
 

innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer

innan mörkret faller
vill jag reda ut några saker
inga rätt och inga fel
vill jag öppna för en vapenvila
du har din och jag har min del

och innan morgonen kommer
vill jag blöda några droppar mot stenen
det är tid för några tårar än
och göra klart för min norra stjärna
att jag aldrig ska ner igen

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
det är som jag känner när åskan går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer
ja, tills morgonen kommer

mina ögon för blöta
för att göra epilogen rättvis
jag orkar inga flera ord
inga krafter för en vacker utgång
jag lämnar inget dukat bord

men innan morgonen kommer
vill jag lämna några varma rader
kanske möter vi en vår igen
jag ångrar inga steg vid din sida
jag vattnar dina växter än ...


... Tack Winnerbäck!

"Så igår kom samtalet.. samtalet jag har väntat och fasat för. Jag visste att det skulle hända tillslut, men jag trodde jag skulle vara mer förberedd när det kom. För mig var det här samtalet så avgörande, så att det för stunden kändes som att jag svävade ut ur min egen kropp, kände inte längre att mina fötter hade kontakt med marken och huvudet snurrade. Allt som krävdes från min sida var ett ja eller nej, men för mig skulle beslutet bli avgörande i min livssituation. Fegheten höll på att ta över, jag hittade tusen anledningar att bara lägga på luren och låtsas som att det aldrig ringt sen åka hem till våran lägenhet klaga över mitt liv och fortsätta i samma kaksmet.. Men någonstanns mellan hyperventilationen och tårarna som höll på att rinna över så tog jag ett beslut. Ett eget beslut som påverkar mitt liv, som gör att jag måste släppa taget, gå vidare från den människa jag älskar mest på hela jorden. Mitt besut. Kommer få leva med det, hoppas att jag en dag ser tillbaka och känner att det var rätt. Nu känns det bara åt helvete att ha måstat ta detta pissiga beslut. Men, gjort är gjort..."

 Så, ja mina nära o kära jag har fått en lägenhet. Jag ska flytta. Har varit och kollat på den lilla studentlyan idag ungefär lika stort som mitt nuvarande badrum.. och för denna kartong får jag punga ut med halva min månads inkomst.. Visst är det väl för gött att leva ibland.. =( När jag åkte från flempan, med en sak i tanken: köpa dunkvin! så kändes allt så overkligt. Jag har gått från fnittrande till tok gråtande. Hela dagen har kännts allmänt overklig.. Utmattad nu.. så så trött. Ikväll ska jag mysa i min soffa med nått glas vitt och popcorn, se en romatisk komedi och gråta ögonen ur mig och inte tänka ett skit på plugg eller alla "måsten" jag har nu! Måste vila hjärnan nu.

Och jag hoppas han kommer hem ikväll.. trots allt detta så behöver jag honom, konstigt nog. Han är den viktigaste människan i mitt liv, vill prata med honom ventilera mitt beslut, känna av läget. Bara ha honom brevid känns tryggt. Då mår jag bra och blir lugn...FAN! kan någon påminna mog! varför ska jag lämna honom??

Massa kärlek till min lilla uppe i boden!
och till alla er andra oxå såklart! Tack för att ni finns, utan er finns inte jag...
/L