linaslilla

"Så igår kom samtalet.. samtalet jag har väntat och fasat för. Jag visste att det skulle hända tillslut, men jag trodde jag skulle vara mer förberedd när det kom. För mig var det här samtalet så avgörande, så att det för stunden kändes som att jag svävade ut ur min egen kropp, kände inte längre att mina fötter hade kontakt med marken och huvudet snurrade. Allt som krävdes från min sida var ett ja eller nej, men för mig skulle beslutet bli avgörande i min livssituation. Fegheten höll på att ta över, jag hittade tusen anledningar att bara lägga på luren och låtsas som att det aldrig ringt sen åka hem till våran lägenhet klaga över mitt liv och fortsätta i samma kaksmet.. Men någonstanns mellan hyperventilationen och tårarna som höll på att rinna över så tog jag ett beslut. Ett eget beslut som påverkar mitt liv, som gör att jag måste släppa taget, gå vidare från den människa jag älskar mest på hela jorden. Mitt besut. Kommer få leva med det, hoppas att jag en dag ser tillbaka och känner att det var rätt. Nu känns det bara åt helvete att ha måstat ta detta pissiga beslut. Men, gjort är gjort..."

 Så, ja mina nära o kära jag har fått en lägenhet. Jag ska flytta. Har varit och kollat på den lilla studentlyan idag ungefär lika stort som mitt nuvarande badrum.. och för denna kartong får jag punga ut med halva min månads inkomst.. Visst är det väl för gött att leva ibland.. =( När jag åkte från flempan, med en sak i tanken: köpa dunkvin! så kändes allt så overkligt. Jag har gått från fnittrande till tok gråtande. Hela dagen har kännts allmänt overklig.. Utmattad nu.. så så trött. Ikväll ska jag mysa i min soffa med nått glas vitt och popcorn, se en romatisk komedi och gråta ögonen ur mig och inte tänka ett skit på plugg eller alla "måsten" jag har nu! Måste vila hjärnan nu.

Och jag hoppas han kommer hem ikväll.. trots allt detta så behöver jag honom, konstigt nog. Han är den viktigaste människan i mitt liv, vill prata med honom ventilera mitt beslut, känna av läget. Bara ha honom brevid känns tryggt. Då mår jag bra och blir lugn...FAN! kan någon påminna mog! varför ska jag lämna honom??

Massa kärlek till min lilla uppe i boden!
och till alla er andra oxå såklart! Tack för att ni finns, utan er finns inte jag...
/L