linaslilla

Ja, de må ju vara jag det, helt ofattbart värdelös på att uppdatera den här bloggen, men va fan har väl inte så mycket vettigt att säga egentligen så då kan man ju lika gärna vara tyst tycker jag!
Har iaf haft en utomordentligt bra sommar, trots att jag mest ägnat den åt att gnälla över, jobb väder och andra i-lands problem så må jag ju säga att den varit fantastisk såhär i efterhand.. Har inte hunnit göra alls så mycket som jag räknat med, men det jag gjort har varit grymt! Senaste buset som är värt att nämna är väl mitt o Emmas besök på Storjöyran, som tametusan nu ligger på topp 5 av de roligaste jag någonsinn gjort, tänker inte gå in på detaljer för vem orkar läsa det? Men kul va det :) Nu är iaf dagen kommen när jag gjort min sista dag på Råshaga för den här sommarenb, tänker trots en oerhört ostabil ekonomi ta mig nästan 2 veckor ledigt och åka hem till Ljusdal innan allvaret och plugget drar igång. Ska bli så oerhört skönt att bara vara hemma!  För övrigt så trivs jag som fisken i vattnet med livet just nu :) Så jäkla skönt att hitta tillbaka till sig själv lite, och att bara ha sig själv att tänka på! wow, kommer nog bli svårt att någonsinn anpassa sig till någon slags tvåsamhet igen om det skulle komma på tapeten, haha , men det verkar iaf vara låångt bort just nu.. så jag tror jag fortsätter såhär ett tag till, men tillfälliga förstöelser är ju alltid välkomna, så bring it on! ;)
Sov gott nu alla godingar därute! Hörs kanske från självaste Ljusdal nästa gång om andan faller på och det inte går ytterligre 3 månader innan jag orkar skriva en rad igen..

/L

De va fasiken längesen jag spenderade en hel helg i sthlm utan några särskilda planer eller bara jobb uppbokat.. Vad gör man lixsom? Va galet sugen på att åka hem i helgen ändå och vara med och få fira lillebrors födelsedag och mysa med familjen, men så blidde du ju jobba på söndag, bra iofs, jag är i desperat behov av pengar så jag har ju inte råd att säga nej till jobb.. Men känns fett trist att spendera både fredag o lördag här utan nå skoj inplanerat. Den här sommaren har gjort mig lite lätt beroende av att ha roligt tror jag, det har ju hänt något hela tiden, har jag inte jobbat så har det varit nån fest eller annat skoj inplanerat.. men, nu? Idag har jag iaf planerat att ta en promenad till solariet, försöka bättra på den icke existerande solbrännan från semestern, efter det ska jag köpa lite hår färg och slinga håret, alá student budget! längesen jag färgade håret på mig själv, får se hur det går, är medveten om risken att det blir en total katastrof, men de får vara värt den risken! SEn blire väl som vanligt lite pysslande hemma i lgh, ska även påbörja min power point presentation som jag ska göra inför klassen om nån vecka... har aldrig använt det tidigare så man får ju se hur det blir=/
Första vecka i plugget har varit helt ok, vi har tex. varit ute på en riktig hajjk. Bodde på ett torp kallat paradiset en bit utanför Huddinge, vi var ute och promenderade i skog och mark letade djurspår, studerade växter och sökte spår efter istiden. Måste ju säga att jag hade lite fördomar angånende det här med att vara ute i "vildmarken" i sthlm(som min bror kallade dety när jag sa att jag varit på skogsvandring , -Vadå, stadsvandring menar du ? ) haha, ja , men de var skoj som bara den, trodde inte jag var så mkt av en skogs männsika men de var både skoj och intressant, iofs så blir de ju inte så extrem vildmarksupplevelse när man får sova i en säng i en stuga med el och allt.. Men de fanns iaf inte rinnande vatten=)
Igår hade vi dans på schemat, vilket innebar att komma i kontakt med sin kropp och uttrycka känslor med kroppen, i början kändes det otroligt löjligt att röra sig i någon slags dans helt utan  musik, dans för mig e lixsom att vicka på rumpan till takten av Shakira eller hoppa runt till tonerna av Maskinens "alla som inte dansar är våldtäcksmän" men detta var oxå över förväntan: Blev mycket fnitter och skratt!
Ja, i vilket fall, ikväll ska nog jag och fröken Johanna gå på Golden hits som det verkar, så lite party verkar stå på schemat. I morgon blire nog ev en bio, så, så jädrans pjåkig blir väl kanske inte den här helgen ändå.. Men hur det än är, så kommer ju sthlm aldrig vara Ljusdal =)
Trevlig helg på er!

Nu börjar nog tillvaron likna något som kan kallas vardag=) Blev en hård och händelserik sista helg på sommarlovet=) Bror tog hem värsta fyllan som vanligt ;) Idag är det då måndag och jag har startat veckan med stor städning av lgh, och fy tusan vad de behövdes efter div. byggarbetare och arga ex pojkvänners framfart i mitt lilla crib. Stackars min lägnehet, de har inte varit rädd om dig=( men nu har jag återställt de jag kan, nu väntar jag bara på återbäring av alla sönderslagna saker. Trist är dock att de som slogs sönder e i princip oersättligt för mig, men han ska fan få göra det bästa han kan. Nu är iaf lgh i någorlunda ordning, lite mat inhandlat, böcker inför kurs start beställda (800 pix för 2 jävar, som hittat, man tackar). Ikväll ska jag dra vad som antagligen blir ett svettigt pass på råshaga. Derby ikväll så man kommer få servera några bira! I morgon kl 09.00 drar terminen igång och sen rullar det på, jobb,plugg.. nästan lite gött.. m, men bara nästan =)
Ta hand om er!♥

Ja, jag erkänner ju det:jag kanske är världens sämsta bloggare. Återigen evigheter sen jag skrev, men det har varit mycket att stå i nu på sistonne.  Känns som evighter sen jag bara var, fick andas lite och bara vara hemma. Men inte så att jag klagar, har ju själv valt att åka fram och tebax te hembyn Ljusdal ideligen. Så fort jag varit ledig har jag dragit mig tillbaka till familj, skog och lugnet här uppe. Ja, tänk Ljusdal som jag avskytt som pesten, tog mitt pick och pack och flyttade så fort jag fick chansen, ja herregud, de e ju för tusan 9 år sen jag flyttade härirfån, och jag som fotrfarande känner mig som en liten flick-snärta, hur går det ihop? I vilket fall så är det hit jag drar mig så fort jag får chansen, kanske det  är tack vare att jag flyttade så tidigt som byn fortfarnde har kvar sin charm. tror det passar mig perfekt att komma hit när jag känner för det, istället för att vara fast här. Skulle nog tappa förståndet av att bo här på hel tid, även om det alltid tar emot att åka härifrån så vet jag ju att det är just distansen som gör det så förbenat roligt att komma tebax nästa gång. Däremot har jag ju alltid tänk att det är i Ljusdal jag ska slå mig till ro, skaffa barn, hus och ett tryggt liv, men nu verkar ju det dra på sig lite. Den senaste människan jag trodde skulle bli den framtida pappan till mina barn har ju visat på lätt instabilitet och det närmasta trygghet han kan ge mig just nu är vetskapen om att han inte längre har nyckeln till min lgh så att han inte kan åka hem till mig och slå sönder mig lgh när jag inte e där... Ja, visst är det så, det är det senaste í den löjliga följetången om mitt liv med killen jag trodde va mannen i mitt liv. Efter alla tårar är det lätt skrattretande, jag tänkte faktiskt leva mitt LIV med honom! jag ville det! och visst önskar jag att det fortfarande vore så, men ibland måste man bara ge sig och inse, fan det funkade inte den här gången heller... Bättre lycka nästa gång! hahahaha! (bitter underton) 

 

Ja, nästan så jag grämer mig lite för att vända mig till bloggen igen, min klagomur och gnäll-sida..För visst e det så, vänder mig hit och till skrivandet när bördan blir tung, när jag vill ventilera och få utlopp för känslor jag inte riktigt bemästrar. Visst blire gnäll och en del hårda ord. Så du kanske undrar hur livet tett sig den senaste månaden då? Hm, gott och blandat är väl en bra beskrivning på det liv och känslostormar som härjat på senaste tid. Sommarna har varit här, jag har njutit en del av livet. Låtit livet leva med mig, haft många trevliga kvällar och stått  mycket på mina egna ben, en härlig väg in i självständigheten har jag vela sett det som men det är oxå det kliviet som fått mig att falla, för varje gång jag tar ett tveksamt steg ut ur "det gamla" så drar nått tillbaka, för varje gång det händer hamnar jag lite längre ner i processen. Jag går fram 1 steg och backar 10 varje gång. Så, anledningen till att jag inte skrivit har varit två: jag har mått förjävla bra och kännt mig (ganska) tillfreds med tillvaron, och sen har jag mått för dåligt för att sätta ord på skiten. Varje bakslag gör mig svag. trött, och jävligt, jävligt uppgiven, i dessa stunder har jag inte tyckt det varit värt att försöka sätta ord på känslan. det går inte, inte ens för mig själv. Jag faller ganska djupt och känner att mitt enda hopp är at låtsas som ingenting. Vara stark, försöka fortsättta vara den glada tjej man utger sig för att vara, för den dagen någon¨närmar sig mina känslor så blir de verkliga. Tänk om jag ger upp då? Tänk om den jag brukade vara helt försvinner, vem blir jag då? Kommer inte låta det hända, och oj, vad det var påfrestande att sätta ord på känslorna ikväll med. Men som ni kanske förstår så var anledning till skrivandet ikväll just ett av dessa bakslag. Det hade väckts en låga av hopp i ig som återigen släcktes ikväll, och jag vet ju att det är pga min egen dumhet, om jag aldrig låter den lågan tändas  kommer den aldig så skoningslöst behöva släckas. Så e de ju, jag har bara mig själv att skylla. Jag hoppas jag snart kan få återkomma med några ord om mitt liv i allmänhet, som faktiskt är helt förträffligt just nu! Men att älska någon som sårar mig och sig själv råkar alltid sudda ut de fina i helheten... därför så är det bara den skiten som kommer fram i dessa små texter.

Kankse ska byta stil skaffa mig ett tema, hm, bli bli blogg-karonella med hela sverige och tjäna miljoner på att berätta om nån tjusig topp jag köpt eller tipsa om de senaste läppglanset! haha, ursäkta mig, men jag måste få medge att jag tycker världen är en ding-ding värld när man kan bli miljonär för att blogga om mode? Handen på hjärtat, skulle jag vara den bruttan skulle jag skämmas och skänka skiten till välgörenhet eler vad fan som helst och skulle jag vara statsminister så skulle jag fan se till att de som jobbar och sliter skulle få en värdig lön istället för de som råkar ha turen att vara tillräckligt ytliga för att dedikera sitt liv åt att skriva! om mode! blir miljonärer.. e de bara jag eller e inte de absurt? Jaja, kanske bara e lite små avis eftersom jag själv tar lån och 3,5 år av mitt liv för att plugga så jag kan få jobba med barn och ungdomar och tjäna lika mycket på ett år som fröken-mode gör på två jädrans pekfingervalser... haha, that´s life=)

Kommer antagligen rycka upp mig snart, e på god väg förstår du, men det tar alltid lite tid att anpassa sig till en ny situation. Särkillt så jag tidigare inte varit inställd på att gå vidre, jag har just börjat det arbetet och det får ta sin tid, vänner finns det dock gott om men är i den fasen när jag måste bearbeta mig själv... men, saker o ting förändras min vän=)/L

och du, fasiken, använd ditt namn så jag vet vem du e ;-)

Sammanfattar min dag ganska bra skulle jag vilja säga. JO, visst har varit på Ikea idag, en helt ny upplevelse att gå på ikea själv kan jag säga, de e fan inget man bör göra när man e nybliven singel, nä, fy för att trängas me alla äckligt nykära par och övergulliga barnfamiljer som tillsammans går runt och planerar hur de ska inreda sitt gulliga, perfekt jäkla hem.. man ser fruntimmer springa runt o plocka på sig fina saker medans karln släpar runt på skiten och sedan plockar fram plånboken vid kassan. allt detta fick jag göra själv. Välja, kånka och betala. Och inte fanns det en förnuftig karl vid min sida heller, som kunde stopppa mig när jag börjar plocka på mig massa skit BARA för att det är rosa, allvarligt, jag e ju sjuk ibland.. jag har idag ihandlat bla. en lampa(som jag inte behöver,  tre meninglösa flaskor(som inte fyller någon funktion), en pizza slizer(va??), 5 blockljus(oki de kommer alltid till använding) åsså nån jädrans fotoramsgrej..  bara för att de var rosa!MEN, lyckades iaf köpa de jag var ute efter, så nu har jag äntligen en tv bänk o slipper ha tv:n (som jag inte anvädner eftersom jag inte kan söka kanaler) på golvet. Å de va en ju en historia i sig att få upp den jävla tv:n på bänken(när jag änlitgen lyckats få ihop skiten, 555 skruvar till 4 plankor?!) lyckades fastna me lilla lillfingret under tv:n och drog på mig en enorm blodblåsa som jag fick punktera själv så de bara sprutade blod, och jag höll på att svimma såklart, fjollig som jag är. Fick ligga på soffan å hyperventilera, gråta och dricka vatten ett bra tag för att ens kuna kliva upp.. JA, sådana dagar blir man fan påmind om att man är singel och hur jävla mkt lättare allt är när man är två.. NU ska jag äta en frys- lasagne, ta ett glas vitt försöka plugga lite och sen som vanligt somna på soffan till nån tråkig film eftersom jag är för mörkrädd att sova i sängen utan nått ljud i bakgrunden... tjoho för att vara singel !!!!!!! =(

Hade laddat för i kväll, åtmistonne psykiskt, kroppen kanske inte var lika med. Men fan, vad kul jag skulle ha. Och visst ska inte klaga, klockan är 04.42 på morgonen jag är hemma, relativt onyckter men på ett bra sätt (därav frånsäger jag mig ansvaret för stavfel) Har haft trevligt ikväll med vänner från jobbet, vi har dansat, druckit och snackat skit=) obs! hemlig tjej på toaletten, din identitet kommer inte röjas men de va fan en smaskig historia du hade ;-) Men mitt i allt det roliga så känner jag mig obekväm. Måste flera gånger under kvällen tänka till, vad gör jag här? Fick i princip vålds-stoppa mig själv för att inte spriga rakt mot utgången och försvinna ut i stockholmsnatten. Männsikorna känns jobbiga, tränger sig på., har aldrig fattat det där med att snacka skit med männsikor jag inte känner på krogen. ger mig inget, blir snarare irriterad på människor som tror sig ha rätten att ta på mig, tala till mig eller lite "checkt" dansa mot mig bara för att vi råkar vara på samma nattklubb o antas socialisera i fyllan, nej, börjar jag bli en gammal 23 åring eller vad fan händer? Partytjejen som aldrig kunnat tänka sig något bättre än en blöt fest, anser plötsligt att skiten är ett ytligt jävla påfund där människor skämmer ut sig och bränner löjligt mycket pengar.. nej, jag vet inte. kanske bara e bitter just nu när mina fötter värker och knappt går att veckla ut efter stilletklackarnas tortyr och när jag på något sätt lyckats få glassplitter i fingrarna och trängts hela kvällen med svettiga männsikor som jag inte ens känner.. eller så är jag bara jävligt sur för jag inser att jag håller på och bli en 23 årig gamal sur -kärring...Ja, inte vet jag ,antingen så håller den fruktade vuxen myten på att bli verkligehet eller så har jag bara en sne´fylla ? I vilkert fall så ska jag nu njuta av min soffa, lite mat en film och sova 2 dar i sträck och drömma om dig min älskade/hatade föredetting, varför stannar livet utan dig?
/L

Det är komentaren jag får från mitt ex en trevlig solig kväll i sthlm, när jag återigen bestämt mig för att ge mannen jag älskar?! ännu en chans. Dagen börjar ganska okej min kära bror åkte hem i morse, följde honom till mörby där skjutsen väntade. Möttes av en helt fantastisk sommardag mitt i maj! underbart! Men akademiker som är sitter man alltid fast i något av alla högskolans ibland orimliga krav, åkte hem o va fett seriös skrev 4 sidor som jag borde och avnjöt sedan en lååång dusch, musik och ett glas vin innan jag begav mig in till stan för att träffa exet. Glad ihågen, njt av stockholm sommar, stämminingen, alla avkädda människor och fulla uteserveringar. Trodde det skulle bli en bra kväll. Pirr i magen när jag ser honom, som alltid, som en kär 14 åring. Men, kommer ganske snart ner på jorden. Samma gamla tjat, samma gamla VI som inte kan........

Ja, jävlar gudarna skall veta att det finns något som kallas kvinnlig inution, jädrans att det gör. Jag har under hela tiden av mitt förhållande känt att Alex har varit en viss typ av männsika, en sådan som man inte kan leva med,särskillt inte om man som jag är lite svartsjuk och faktiskt vill ha lite "ensamrätt" på sin partner. Hanns ständiga flirtande och "fjantande" med andra tjejer har näst intill drivit mig till VANSINNE! Men har trots detta försökt hålla svartsjukan nere. JAg har bitit ihop när han i princip har raggat upp våra gemensamma kvinnliga kollegor på restaurnangen,jag har laggt dövörat till när jag fått höra rykten om vad han gjort för suspekta saker med min arbetskompis. Jag höll låg profil när förstoringar av hanns ex och stora kärlek hängde uppe på hanns väggar flera månader in i vårt förhållande, jag stod ut med 2 fotoalbum med nakenbilder av henne i vårt gemensamma hem, jag bet ihop när jag insåg att han sökte upp henne på internet, tillochmed för att göra kreditupplysningar på henne. Jag bet ihop och torkade tårarna och förökte inse att jag räckte till för honom, trodde att han faktiskt talade sanning när alla andra sa att han ljög. Men nu, har jag fått saker bekräftat, fått vatten på min kvarn och tack vare en vänlig själ har jag fått bekräftat att han är en lögn. Under helgen, samtidigt som han "saknat" mig så mycket, så har han raggat upp en tjej på pendeln. Fått hennes nr, försökt få henne att träffat honom, skickat otaliga sms... Sen när han är så gullig och bjuder över mig på romatisk middag så råkar jag komma på detta. Tjejen i fråga bad mig ringa henne idag o hon har berättat allt, tacka gud för ärliga människor som står för vad de gör!!!!!!Åt helvete med fega jävla idioter som  tänker med kuken och aldrig, aldrig kan stå för vad de säger eller gör.
Fan , kan inte ens berskiva hur mycket det här sårade mig och hur äcklad jag känner mig. Vill sluta tänka på det , men det äter upp mig innifrån och jag kan inte sluta analysera sönder hela skiten o ser hans ord till henne framför mig. Jag blir gaaaaaaaaaaaaaalen!
Men, fuck u och hejdå! Droppen! SKa man säga äntligen? För det finns väl ingeting så saknat men fruktansvärt som sannignen?

Glad jävla påsk! /L