Norton "Notte" 16/3 2009
Min lilla rackartuss och ögonsten har nu 16 år gamal lämnat mig och begett sig mot hund himlen. Kontsigt att man kan känna en sådan otrolig tomehet efter ett djur. Men saken är ju den att Notte var så mycket mer än ett husdjur för mig, han var en familjemedlem. En given del av min familj, en lustig och knasig liten glädjespridare i familjen =) Han har alltid funnits där. Jag var 9 år den dagen Notte kom in i mitt liv, jag kan fortfarande höra hanns tassar mot plastmattan i köket när jag ligger hemma i soffan. Jag var förkyld och hemma från skolan den dagen när pappa kom hem med Notte till mig, han skulle bara stanna över dagen, han kom från en missbrukar familj som inte kunde ta hand om honom och vi skulle bara ta hand om honom tillfälligt, men Notte blev kvar, i 15 år. Jag var ett barn när jag fick Notte, när han dog hade jag hunnit bli vuxen, men jag kände mig som ett litet tröstlöst barn när jag låg och höll om honom de sista timmarna i hanns liv. Att aldrig mer få mötas av av en busig Notte med viftande svans när man kommer innanför dörren känns overkligt. Att aldrig få sova med hanns värme mot magen eller i knävecken igen känns hemskt! Att Notte inte längre kommer följa efter mig vart än jag går hemma i huset är så konstigt, man var så irriterad på att han skulle vara så nära hela tiden! Om man bara vände sig om för snabbt så riskerade man att trampa på honom, haha, han skulle verkligen vara nära oss jämt! Egentligen så älskade vi ju varje sekund av det! =) Jag har så mycket roliga och knasiga minnen av det lilla busfröet och jag hoppas jag aldrig kommer glömma. Jag vill aldrig glömma min första och efterlängtade vovve som jag fick äran att ha mitt liv för en väldigt lång tid. Jag är så tacksam för de 15 åren vi fick tillsammans med honom men så väligt ledsen att jag aldrig får träffa honom igen!
Notte, du tyckte aldrig om att gå i koppel, i hundhimlen finns inga koppel nu springer du fritt och viftar på svansen. Busa vidare som bara du kan göra.
Min lilla plutt så älskad och saknad.
/ Din Lina
Notte, du tyckte aldrig om att gå i koppel, i hundhimlen finns inga koppel nu springer du fritt och viftar på svansen. Busa vidare som bara du kan göra.
Min lilla plutt så älskad och saknad.
/ Din Lina
Kommentarer
Trackback
