linaslilla

Hade laddat för i kväll, åtmistonne psykiskt, kroppen kanske inte var lika med. Men fan, vad kul jag skulle ha. Och visst ska inte klaga, klockan är 04.42 på morgonen jag är hemma, relativt onyckter men på ett bra sätt (därav frånsäger jag mig ansvaret för stavfel) Har haft trevligt ikväll med vänner från jobbet, vi har dansat, druckit och snackat skit=) obs! hemlig tjej på toaletten, din identitet kommer inte röjas men de va fan en smaskig historia du hade ;-) Men mitt i allt det roliga så känner jag mig obekväm. Måste flera gånger under kvällen tänka till, vad gör jag här? Fick i princip vålds-stoppa mig själv för att inte spriga rakt mot utgången och försvinna ut i stockholmsnatten. Männsikorna känns jobbiga, tränger sig på., har aldrig fattat det där med att snacka skit med männsikor jag inte känner på krogen. ger mig inget, blir snarare irriterad på människor som tror sig ha rätten att ta på mig, tala till mig eller lite "checkt" dansa mot mig bara för att vi råkar vara på samma nattklubb o antas socialisera i fyllan, nej, börjar jag bli en gammal 23 åring eller vad fan händer? Partytjejen som aldrig kunnat tänka sig något bättre än en blöt fest, anser plötsligt att skiten är ett ytligt jävla påfund där människor skämmer ut sig och bränner löjligt mycket pengar.. nej, jag vet inte. kanske bara e bitter just nu när mina fötter värker och knappt går att veckla ut efter stilletklackarnas tortyr och när jag på något sätt lyckats få glassplitter i fingrarna och trängts hela kvällen med svettiga männsikor som jag inte ens känner.. eller så är jag bara jävligt sur för jag inser att jag håller på och bli en 23 årig gamal sur -kärring...Ja, inte vet jag ,antingen så håller den fruktade vuxen myten på att bli verkligehet eller så har jag bara en sne´fylla ? I vilkert fall så ska jag nu njuta av min soffa, lite mat en film och sova 2 dar i sträck och drömma om dig min älskade/hatade föredetting, varför stannar livet utan dig?
/L