linaslilla

...men det känns inte som jag hänger med. Första dagen på förskolan idag, har två veckor framför mig där nu. De va härligt att träffa alla undrebara ungar igen. Men det känns så tungt att försöka fungera normalt just nu, vissa stunder går det bra men ibland känns det jobbigt att ens svara på tilltal eller försöka hålla tårarna tillbaka. Livet måste ju gå vidare, det stannar inte upp bara för att jag inte orkar hänga med. Borde flytta nu, men kan inte ta mig för. Jag har iaf bestämt mig och det kändes som ett stort steg. Men att  packa mina saker och lämna mitt hem för att inte komma tillbaka känns väldigt långt bort och bara tanken på det knäcker mig. Men jag ska! Måste bara klara några dagar på skolan först, få lite kontroll i kaoset, samla mig.
Jag ska ju fixa de här de vet jag att jag gör, men de måste få ta sin tid och jag vet ju oxå att desto längre jag drar ut på det desto längre tid tar det innan jag kan börja läka igen..

Massa love till min familj och Emma som håller mig ovanför ytan just nu!