linaslilla

Ja, nästan så jag grämer mig lite för att vända mig till bloggen igen, min klagomur och gnäll-sida..För visst e det så, vänder mig hit och till skrivandet när bördan blir tung, när jag vill ventilera och få utlopp för känslor jag inte riktigt bemästrar. Visst blire gnäll och en del hårda ord. Så du kanske undrar hur livet tett sig den senaste månaden då? Hm, gott och blandat är väl en bra beskrivning på det liv och känslostormar som härjat på senaste tid. Sommarna har varit här, jag har njutit en del av livet. Låtit livet leva med mig, haft många trevliga kvällar och stått  mycket på mina egna ben, en härlig väg in i självständigheten har jag vela sett det som men det är oxå det kliviet som fått mig att falla, för varje gång jag tar ett tveksamt steg ut ur "det gamla" så drar nått tillbaka, för varje gång det händer hamnar jag lite längre ner i processen. Jag går fram 1 steg och backar 10 varje gång. Så, anledningen till att jag inte skrivit har varit två: jag har mått förjävla bra och kännt mig (ganska) tillfreds med tillvaron, och sen har jag mått för dåligt för att sätta ord på skiten. Varje bakslag gör mig svag. trött, och jävligt, jävligt uppgiven, i dessa stunder har jag inte tyckt det varit värt att försöka sätta ord på känslan. det går inte, inte ens för mig själv. Jag faller ganska djupt och känner att mitt enda hopp är at låtsas som ingenting. Vara stark, försöka fortsättta vara den glada tjej man utger sig för att vara, för den dagen någon¨närmar sig mina känslor så blir de verkliga. Tänk om jag ger upp då? Tänk om den jag brukade vara helt försvinner, vem blir jag då? Kommer inte låta det hända, och oj, vad det var påfrestande att sätta ord på känslorna ikväll med. Men som ni kanske förstår så var anledning till skrivandet ikväll just ett av dessa bakslag. Det hade väckts en låga av hopp i ig som återigen släcktes ikväll, och jag vet ju att det är pga min egen dumhet, om jag aldrig låter den lågan tändas  kommer den aldig så skoningslöst behöva släckas. Så e de ju, jag har bara mig själv att skylla. Jag hoppas jag snart kan få återkomma med några ord om mitt liv i allmänhet, som faktiskt är helt förträffligt just nu! Men att älska någon som sårar mig och sig själv råkar alltid sudda ut de fina i helheten... därför så är det bara den skiten som kommer fram i dessa små texter.

Kankse ska byta stil skaffa mig ett tema, hm, bli bli blogg-karonella med hela sverige och tjäna miljoner på att berätta om nån tjusig topp jag köpt eller tipsa om de senaste läppglanset! haha, ursäkta mig, men jag måste få medge att jag tycker världen är en ding-ding värld när man kan bli miljonär för att blogga om mode? Handen på hjärtat, skulle jag vara den bruttan skulle jag skämmas och skänka skiten till välgörenhet eler vad fan som helst och skulle jag vara statsminister så skulle jag fan se till att de som jobbar och sliter skulle få en värdig lön istället för de som råkar ha turen att vara tillräckligt ytliga för att dedikera sitt liv åt att skriva! om mode! blir miljonärer.. e de bara jag eller e inte de absurt? Jaja, kanske bara e lite små avis eftersom jag själv tar lån och 3,5 år av mitt liv för att plugga så jag kan få jobba med barn och ungdomar och tjäna lika mycket på ett år som fröken-mode gör på två jädrans pekfingervalser... haha, that´s life=)