linaslilla

Ja, de må ju vara jag det, helt ofattbart värdelös på att uppdatera den här bloggen, men va fan har väl inte så mycket vettigt att säga egentligen så då kan man ju lika gärna vara tyst tycker jag!
Har iaf haft en utomordentligt bra sommar, trots att jag mest ägnat den åt att gnälla över, jobb väder och andra i-lands problem så må jag ju säga att den varit fantastisk såhär i efterhand.. Har inte hunnit göra alls så mycket som jag räknat med, men det jag gjort har varit grymt! Senaste buset som är värt att nämna är väl mitt o Emmas besök på Storjöyran, som tametusan nu ligger på topp 5 av de roligaste jag någonsinn gjort, tänker inte gå in på detaljer för vem orkar läsa det? Men kul va det :) Nu är iaf dagen kommen när jag gjort min sista dag på Råshaga för den här sommarenb, tänker trots en oerhört ostabil ekonomi ta mig nästan 2 veckor ledigt och åka hem till Ljusdal innan allvaret och plugget drar igång. Ska bli så oerhört skönt att bara vara hemma!  För övrigt så trivs jag som fisken i vattnet med livet just nu :) Så jäkla skönt att hitta tillbaka till sig själv lite, och att bara ha sig själv att tänka på! wow, kommer nog bli svårt att någonsinn anpassa sig till någon slags tvåsamhet igen om det skulle komma på tapeten, haha , men det verkar iaf vara låångt bort just nu.. så jag tror jag fortsätter såhär ett tag till, men tillfälliga förstöelser är ju alltid välkomna, så bring it on! ;)
Sov gott nu alla godingar därute! Hörs kanske från självaste Ljusdal nästa gång om andan faller på och det inte går ytterligre 3 månader innan jag orkar skriva en rad igen..

/L

De va fasiken längesen jag spenderade en hel helg i sthlm utan några särskilda planer eller bara jobb uppbokat.. Vad gör man lixsom? Va galet sugen på att åka hem i helgen ändå och vara med och få fira lillebrors födelsedag och mysa med familjen, men så blidde du ju jobba på söndag, bra iofs, jag är i desperat behov av pengar så jag har ju inte råd att säga nej till jobb.. Men känns fett trist att spendera både fredag o lördag här utan nå skoj inplanerat. Den här sommaren har gjort mig lite lätt beroende av att ha roligt tror jag, det har ju hänt något hela tiden, har jag inte jobbat så har det varit nån fest eller annat skoj inplanerat.. men, nu? Idag har jag iaf planerat att ta en promenad till solariet, försöka bättra på den icke existerande solbrännan från semestern, efter det ska jag köpa lite hår färg och slinga håret, alá student budget! längesen jag färgade håret på mig själv, får se hur det går, är medveten om risken att det blir en total katastrof, men de får vara värt den risken! SEn blire väl som vanligt lite pysslande hemma i lgh, ska även påbörja min power point presentation som jag ska göra inför klassen om nån vecka... har aldrig använt det tidigare så man får ju se hur det blir=/
Första vecka i plugget har varit helt ok, vi har tex. varit ute på en riktig hajjk. Bodde på ett torp kallat paradiset en bit utanför Huddinge, vi var ute och promenderade i skog och mark letade djurspår, studerade växter och sökte spår efter istiden. Måste ju säga att jag hade lite fördomar angånende det här med att vara ute i "vildmarken" i sthlm(som min bror kallade dety när jag sa att jag varit på skogsvandring , -Vadå, stadsvandring menar du ? ) haha, ja , men de var skoj som bara den, trodde inte jag var så mkt av en skogs männsika men de var både skoj och intressant, iofs så blir de ju inte så extrem vildmarksupplevelse när man får sova i en säng i en stuga med el och allt.. Men de fanns iaf inte rinnande vatten=)
Igår hade vi dans på schemat, vilket innebar att komma i kontakt med sin kropp och uttrycka känslor med kroppen, i början kändes det otroligt löjligt att röra sig i någon slags dans helt utan  musik, dans för mig e lixsom att vicka på rumpan till takten av Shakira eller hoppa runt till tonerna av Maskinens "alla som inte dansar är våldtäcksmän" men detta var oxå över förväntan: Blev mycket fnitter och skratt!
Ja, i vilket fall, ikväll ska nog jag och fröken Johanna gå på Golden hits som det verkar, så lite party verkar stå på schemat. I morgon blire nog ev en bio, så, så jädrans pjåkig blir väl kanske inte den här helgen ändå.. Men hur det än är, så kommer ju sthlm aldrig vara Ljusdal =)
Trevlig helg på er!

Nu börjar nog tillvaron likna något som kan kallas vardag=) Blev en hård och händelserik sista helg på sommarlovet=) Bror tog hem värsta fyllan som vanligt ;) Idag är det då måndag och jag har startat veckan med stor städning av lgh, och fy tusan vad de behövdes efter div. byggarbetare och arga ex pojkvänners framfart i mitt lilla crib. Stackars min lägnehet, de har inte varit rädd om dig=( men nu har jag återställt de jag kan, nu väntar jag bara på återbäring av alla sönderslagna saker. Trist är dock att de som slogs sönder e i princip oersättligt för mig, men han ska fan få göra det bästa han kan. Nu är iaf lgh i någorlunda ordning, lite mat inhandlat, böcker inför kurs start beställda (800 pix för 2 jävar, som hittat, man tackar). Ikväll ska jag dra vad som antagligen blir ett svettigt pass på råshaga. Derby ikväll så man kommer få servera några bira! I morgon kl 09.00 drar terminen igång och sen rullar det på, jobb,plugg.. nästan lite gött.. m, men bara nästan =)
Ta hand om er!♥

Ja, jag erkänner ju det:jag kanske är världens sämsta bloggare. Återigen evigheter sen jag skrev, men det har varit mycket att stå i nu på sistonne.  Känns som evighter sen jag bara var, fick andas lite och bara vara hemma. Men inte så att jag klagar, har ju själv valt att åka fram och tebax te hembyn Ljusdal ideligen. Så fort jag varit ledig har jag dragit mig tillbaka till familj, skog och lugnet här uppe. Ja, tänk Ljusdal som jag avskytt som pesten, tog mitt pick och pack och flyttade så fort jag fick chansen, ja herregud, de e ju för tusan 9 år sen jag flyttade härirfån, och jag som fotrfarande känner mig som en liten flick-snärta, hur går det ihop? I vilket fall så är det hit jag drar mig så fort jag får chansen, kanske det  är tack vare att jag flyttade så tidigt som byn fortfarnde har kvar sin charm. tror det passar mig perfekt att komma hit när jag känner för det, istället för att vara fast här. Skulle nog tappa förståndet av att bo här på hel tid, även om det alltid tar emot att åka härifrån så vet jag ju att det är just distansen som gör det så förbenat roligt att komma tebax nästa gång. Däremot har jag ju alltid tänk att det är i Ljusdal jag ska slå mig till ro, skaffa barn, hus och ett tryggt liv, men nu verkar ju det dra på sig lite. Den senaste människan jag trodde skulle bli den framtida pappan till mina barn har ju visat på lätt instabilitet och det närmasta trygghet han kan ge mig just nu är vetskapen om att han inte längre har nyckeln till min lgh så att han inte kan åka hem till mig och slå sönder mig lgh när jag inte e där... Ja, visst är det så, det är det senaste í den löjliga följetången om mitt liv med killen jag trodde va mannen i mitt liv. Efter alla tårar är det lätt skrattretande, jag tänkte faktiskt leva mitt LIV med honom! jag ville det! och visst önskar jag att det fortfarande vore så, men ibland måste man bara ge sig och inse, fan det funkade inte den här gången heller... Bättre lycka nästa gång! hahahaha! (bitter underton) 

 

Ja, nästan så jag grämer mig lite för att vända mig till bloggen igen, min klagomur och gnäll-sida..För visst e det så, vänder mig hit och till skrivandet när bördan blir tung, när jag vill ventilera och få utlopp för känslor jag inte riktigt bemästrar. Visst blire gnäll och en del hårda ord. Så du kanske undrar hur livet tett sig den senaste månaden då? Hm, gott och blandat är väl en bra beskrivning på det liv och känslostormar som härjat på senaste tid. Sommarna har varit här, jag har njutit en del av livet. Låtit livet leva med mig, haft många trevliga kvällar och stått  mycket på mina egna ben, en härlig väg in i självständigheten har jag vela sett det som men det är oxå det kliviet som fått mig att falla, för varje gång jag tar ett tveksamt steg ut ur "det gamla" så drar nått tillbaka, för varje gång det händer hamnar jag lite längre ner i processen. Jag går fram 1 steg och backar 10 varje gång. Så, anledningen till att jag inte skrivit har varit två: jag har mått förjävla bra och kännt mig (ganska) tillfreds med tillvaron, och sen har jag mått för dåligt för att sätta ord på skiten. Varje bakslag gör mig svag. trött, och jävligt, jävligt uppgiven, i dessa stunder har jag inte tyckt det varit värt att försöka sätta ord på känslan. det går inte, inte ens för mig själv. Jag faller ganska djupt och känner att mitt enda hopp är at låtsas som ingenting. Vara stark, försöka fortsättta vara den glada tjej man utger sig för att vara, för den dagen någon¨närmar sig mina känslor så blir de verkliga. Tänk om jag ger upp då? Tänk om den jag brukade vara helt försvinner, vem blir jag då? Kommer inte låta det hända, och oj, vad det var påfrestande att sätta ord på känslorna ikväll med. Men som ni kanske förstår så var anledning till skrivandet ikväll just ett av dessa bakslag. Det hade väckts en låga av hopp i ig som återigen släcktes ikväll, och jag vet ju att det är pga min egen dumhet, om jag aldrig låter den lågan tändas  kommer den aldig så skoningslöst behöva släckas. Så e de ju, jag har bara mig själv att skylla. Jag hoppas jag snart kan få återkomma med några ord om mitt liv i allmänhet, som faktiskt är helt förträffligt just nu! Men att älska någon som sårar mig och sig själv råkar alltid sudda ut de fina i helheten... därför så är det bara den skiten som kommer fram i dessa små texter.

Kankse ska byta stil skaffa mig ett tema, hm, bli bli blogg-karonella med hela sverige och tjäna miljoner på att berätta om nån tjusig topp jag köpt eller tipsa om de senaste läppglanset! haha, ursäkta mig, men jag måste få medge att jag tycker världen är en ding-ding värld när man kan bli miljonär för att blogga om mode? Handen på hjärtat, skulle jag vara den bruttan skulle jag skämmas och skänka skiten till välgörenhet eler vad fan som helst och skulle jag vara statsminister så skulle jag fan se till att de som jobbar och sliter skulle få en värdig lön istället för de som råkar ha turen att vara tillräckligt ytliga för att dedikera sitt liv åt att skriva! om mode! blir miljonärer.. e de bara jag eller e inte de absurt? Jaja, kanske bara e lite små avis eftersom jag själv tar lån och 3,5 år av mitt liv för att plugga så jag kan få jobba med barn och ungdomar och tjäna lika mycket på ett år som fröken-mode gör på två jädrans pekfingervalser... haha, that´s life=)

Kommer antagligen rycka upp mig snart, e på god väg förstår du, men det tar alltid lite tid att anpassa sig till en ny situation. Särkillt så jag tidigare inte varit inställd på att gå vidre, jag har just börjat det arbetet och det får ta sin tid, vänner finns det dock gott om men är i den fasen när jag måste bearbeta mig själv... men, saker o ting förändras min vän=)/L

och du, fasiken, använd ditt namn så jag vet vem du e ;-)